Den framtida pedagogen

Inledning

Boken är skriven av Bente Eriksen Hagtvet som jobbar på Oslos universitet som professor vid institutet för specialpedagogik. Hennes forskningsområden är barns språkutveckling, lek och skrivsvårigheter hos barn samt kommunikation. Den här boken är framförallt framtagen som en handbok för olika människor som jobbar med barn i förskoleåldern.

Eriksen Hagtvet skriver om fyra nyckelområden som hon ser som fyra slags hörnstenar av språkstimulering i förskoleåldern. Hon kallar dem följande:

-          Allmän språkfärdighet

I det första kapitlet behandlar hon framförallt tre punkter som jag tyckte var intressanta. Först och främst den såkallade ”här-och-nu” dialogen, sedan något hon kallar begreppsstimulering och till sist gruppsamtal.

1. ”Här-och-nu” dialogen:

”Här-och-nu” dialogen handlar om att man som pedagog ska se till att ge barnen ordentligt med tid till kommunikation och att man ska lyssna och ge barnen ordentliga svar. Man kan gärna göra detta i form av det som Eriksen Hagtvet tipsar om och kallar ”mini–medarbetarsamtal” som går ut på att man lägger in tid för samtal i planeringen. Man sätter sig ner och pratar med ett barn om hur det är på förskolan, det liknar lite av det som kallas utvecklingssamtal i skolan fast på en enklare nivå.

Tyvärr menar Eriksen Hagtvet att dagens förskolpersonal tyvärr lägger allt för lite tid på kommunikation men det enskilda barnet just nu.

Jag måste säga att jag håller med. Att som pedagog kunna sitta ensam med ett barn och prata om saker och ting verkar bli allt svårare. Man får allt mer plikter på sig och uppgifter att utföra och därmed minskar tiden för kommunikation, detta har jag sett mycket tydligt på min VFU-plats. För dessa samtal är ju faktiskt något som främjar språk- samt läs&skrivutvecklingen.

2. Begreppsstimulering:

När Eriksen Hagtvet skriver om begreppsstimulering säger hon att barn lär sig nya begrepp genom att vuxna förklarar dem och genom erfarenheter de har med sig.

3. Gruppsamtal

Här belyser och pekar Eriksen Hagtvet hur viktigt det är att göra det bästa av olika gruppsamtal man har på förskolan. Det vanligaste sammanhanget man har ett gruppsamtal i är på samlingen, vilket de flesta förskolor har. Hon menar på att det är mycket viktigt att fokusera på gruppens lärande här och inte på det individuella lärandet.

Jag tycker om hennes åsikter i den här frågan. Jag har på min VFU sett hur mycket barn påverkas av dessa sorters gruppsamtal. Att få lära i grupp och prata med varandra om vad de upplever hjälper dem mycket i utvecklingen till att få ett starkare språk.

-          Situationsoberoende språk

I det här kapitlet behandlar Eriksen Hagtvet bland annat något som hon kallar ”där-och-då”-samtalen vilket jag tyckte var intressant att läsa om. ”Där-och-då”-samtal innebär att man har samtal kring olika upplevelser man vart med om för att se hur olika barn upplevt samma händelse. Alla barn tolkar nämligen händelser de varit med om på olika sätt, även om de har upplevt samma sak. Här ska man som pedagog se till att alla barn får sin chans att delge lite av det de har upplevt.

Detta ser jag som något mycket viktigt för att man som pedagog skall kunna lära barnen i barngruppen olika saker. Om man får förståelse för att alla barn kan tolka olika situationer på olika sätt så innebär det förhoppningsvis också att barnen lär sig på olika sätt och därmed kan man anpassa sitt beteende efter detta.

Något annat Eriksen Hagtvet skriver om är att man kan använda språket på tre olika sätt, på ett kommenterande, berättande och på ett framställande sätt.

Det kommenterande sättet betyder helt enkelt att man kommenterar en händelse från en konkret situation. Det berättande språket innebär att man berättar om ett antal händelser (åtminstone två) som har den vanliga strukturen och uppbyggnaden som en berättelse har, det vill säga en början, ett motiv, handling och en avslutning med poäng. Den sista sortens språk, den framställande, innebär att barn kan uttrycka sig så bra att de kan ge förklaringar till saker och argumentera för sina åsikter.

-          Språklig medvetenhet

Begreppet språklig medvetenhet innebär att barnen är medvetna om att det finns olika språkljud (fonem). Barn som använder sig av rim och ramsor är exempelvis medvetna om detta. För att ett barn ska bli duktig på att läsa och skriva så är det viktigt att han/hon har utvecklat en god språklig medvetenhet. Ett barn som har språklig medvetenhet är också duktig på att tala om språket.

Detta har jag själv sett vissa små bitar utav hos de äldre barnen på förskolan jag praktiserar på. Men jag tycker att det känns som att det kommer mer när de börjar närma sig sju år.

-          Erfarenheter av läsning och skrivning

I det här kapitlet behandlar Eriksen Hagtvet bland annat hur man kan se på läsning och skrivning i ett historiskt perspektiv. Till en början med började barn i Sverige att lära sig att läsa genom att gå igenom religiösa texter om och om igen. Dock blev inte skrivning ett undervisningsämne i skolan förrän så sent som i slutet av 1800-talet. Nu idag är det ganska vanligt att barn lär sig att läsa genom att ”skriva in sig i läsningen”. Barnen lär sig alltså skrivandet före läsandet.

Sedan fortsätter Eriksen Hagtvet att berätta om hur barn påbörjar sitt läsande och skrivande och hur den processen går till. Hon skriver bland annat om jag-föränkringen som är vanligt förekommande i det tidiga skrivandet där barnen fokuserar sin text på sig själva. De vill exempelvis skriva sitt namn och/eller saker om sig själv. Ofta tillsammans med bilder.

Eriksen Hagtvet diskuterar även ännu en sak som jag valt som den sista del jag ska ta upp i min sammanfattning av boken. Det hon pratar om är datorns roll i barnens upptäckande av läsandet och skriftspråket. Datorn har många fördelar när det gäller att motivera och utveckla barnens skriftspråk. Det finns hundratals undervisningsprogram man kan använda sig av och uppmärksamheten hos barnen riktas aldrig åt att de kanske skriver fula bokstäver utan istället vad det är de skriver.

Mina funderingar är då.. Hur mycket ska man låta barnen att använda sig av datorn? Jag menar, det är ju viktigt att de även lär sig att skriva för hand. Personligen tycker jag att man ska försöka dela upp det i hälften hälften eftersom både och är väldigt viktigt. Datorn kommer barnen att använda sig mycket av i sitt liv men det kommer skriftspråket för hand kommer ändå leva sig kvar ganska länge till enligt min mening, även om den kanske används i en mindre utsträckning.

Frågor:

-          Hur får man som pedagog tid för ”här-och-nu” dialogen i praktiken?

-          Tror du att barnens skrivning för hand hämmas om barnen växer upp med både dator och penna som skrivredskap?

// Sara