Den framtida pedagogen

Introduktion

Jag har valt att använda mig av boken ”Till vildingarnas land” av Maurice Sendak för att utföra min boksamtalsuppgift. Boken handlar om en liten pojke som busar och som på grund av allt bus blir skickad i säng utan mat utav sin mamma. Pojken som heter Max börjar fantisera om ett främmande land dit han reser med båt och stöter på ett folk med monsterlika utseenden som kallas vildingar. Han blir kung över dem och hittar på ännu mer bus, men här blir han respekterad för allt det roliga han hittar på. Efter ett tag blir han dock trött på att busa och börjar längta hem till sin mamma. Boken slutar med att Max kände sig manad att åka hem vilket han sedan gjorde.

Anledningen till att jag valde just den här boken var eftersom jag tycker att bokens handling och text får liv och blir så verklig när man får uppleva de vackra bilderna till. Efter att jag läst och tittat i boken några gånger så förstår jag nu helt och hållet varför jag fått höra att det ska vara ”bilderböckernas bilderbok”.

Planering

Jag har valt att utföra uppgiften tillsammans med fyra barn då jag känner att barnen får ut mer utav boksamtalet än om de varit fler. Om de är för många finns det nämligen en risk att några av barnen kommer i skymundan och inte vågar delta lika aktivt som de gjort i en mindre grupp (Eriksen Hagtvet, 2006). En annan anledning till att jag vill att det ska vara en liten grupp barn är eftersom jag vill att de allihop ska sitta nära mig så att de ser texten och bilderna samtidigt som jag läser. Barnen kan hänga med i texten och härma ord som läses och därmed utveckla sina läs- och skrivkunskaper (Fast, 2008).

Jag samlar barnen och läser för dem i en lugn miljö inne i ett rum där de kan skärmas av från de andra barnen på förskolan. Vi sätter oss i en soffa och jag börjar läsa boken för dem. Under tiden jag läser så ställer jag frågor kring boken och dess innehåll, ett exempel på några frågor jag kommer att använda mig utav är följande:

-          Brukar ni busa med era föräldrar ibland?

-          Vad ser ni på bilderna?

-          Hur ser vildingarna ut?

-          Tycker ni Max var en rolig kung?

Själva innehållet i de frågorna jag ställer är inte de viktigaste utan att de lockar barnen till att diskutera och reflektera. Jag vill främja en ”här-och-nu” dialog där varje barn känner att de får uppmärksamhet och att jag lyssnar på dem och vill höra deras åsikter (Eriksen Hagtvet, 2006).

Reflektioner och förväntningar

Jag tycker att det ska bli riktigt roligt att genomföra den här uppgiften och jag tror att jag ska göra det så fort jag kommit ut på min VFU. Detta eftersom jag vill se hur barnen reflekterar och funderar kring boken, att få veta vad som intresserar dem och om de tycker att det är en bra bilderbok.

Referenslista

-          Eriksen Hagtvet, Bente (2006). Språkstimulering. Aktiviteter och åtgärder i

förskoleåldern. Stockholm: Natur och Kultur. 271 s

-          Fast, Carina (2008). Literacy: i familj, förskola och skolaH. Lund:

Studentlitteratur. 168 s.

Tema 1:

Titel: Bornholmsmodellen. Vägen till läsning - språklekar i förskoleklass

Författare: Ingvar Lundberg

Innehåll:

Boken pekar på hur viktigt det är med språklekar i förskolan och att språklekar kan förebygga lässvårigheter. Vi tror att anledningen till detta är bland annat eftersom barn är väldigt fysiskt aktiva och därför kan ha lättare att lära genom lek. Boken ger även konkreta idéer och förslag till olika språklekar.

Det finns fyra olika steg som främjar en god läsutveckling:

1.      Språklig medvetenhet

2.      Bokstavskunskap

3.      Ett gott ordförråd

4.      Motivation

Språklig medvetenhet innebär att man förstår ords innebörd och dess betydelse. Vad vi fått erfara från våra VFU-platser så tycker vi att det är bra med blandade barngrupper när det kommer till språklig medvetenhet eftersom barn som har den här sortens medvetenhet kan lära barn som har svårigheter med språket. Vi tycker att med rätt motivation till oavsett vad du gör så har du mycket lättare att lära och så är det även med läsutvecklingen. När vi själva var små minns vi att när man läste något som intresserade en själv och som vi tyckte var roligt så ökade motivationen och därmed hade vi lättare för oss att lära.

Våra tankar om boken:

Vi vill rekommendera den här boken för alla pedagoger som är verksamma inom förskolan. Detta eftersom den ger konkreta förslag till hur man kan förhålla sig till språklekar och hur man utför dem samt hur språklekar påverkar läsning och skrivning.

Tema 2

Det här temat har behandlats under ett seminarium.

Tema 3

Titel: Barns tidiga lärande

Författare: Elisabeth Mellgren & Karin Gustafsson

Innehåll:

I boken är språk och kommunikation i fokus, den beskriver hur viktigt det är med högläsning och hur det gör så att de skriftspråkliga hos barnen utvecklas. Vi anser att högläsning för mindre grupp där alla kan se texten och bilderna i boken främjar skriftspråket då barnen kan hänga med i texten och se sambandet mellan text och tal. Boken tar upp hur barns språk och kommunikation grundläggs i tidig ålder. Förskolan har stora möjligheter att skapa goda förutsättningar som är gynnsamma för barns möten med skriftspråket.

För att kunna kommunicera med språket är erfarenheten i sig inte tillräcklig utan man måste känna till begreppen och språket för att kunna kommunicera. Spel och aktiviteter är viktigt för barnens språkutveckling.

Boken tar även upp förskolor med olika kvalitéer och att det finns två olika attityder till skriftspråkande i förskolan. I förskolor med hög kvalitet är variationen av material hög och pedagogen kommunicerar mycket med barnen genom att ge dem utvecklande frågor där barnen får chans att reflektera. Förskolor med låg kvalitet har ingen större variation av material och pedagogerna ställer för det mesta frågor som bara har ja och nej svar. Vi i gruppen har olika erfarenheter av dessa olika kvalitéer i förskolan. Ett exempel vi stötte på var när pedagogerna bytte blöja på skötbordet. Där hade de uppsatta ramsor och rim som barnen kunde titta på och samtidigt hänga med i texten. Detta tycker vi är positivt eftersom att pedagogen då tar tillfället i akt och tar tillvara på stunden för utveckling av barnets skriftspråkande.

Tema 4

Titel: Barn upptäcker skriftspråket

Författare: Gösta Dahlgren, Karin Gustafsson, Elisabeth Mellgren och Lars-Erik Olsson.

Innehåll:

Boken beskriver skillnaden mellan det talande och skrivna språket. Med det talande språket kan man använda sig både av sitt tal och av kroppsspråk för att förstärka vad man menar, medan du med det skrivna språket måste ta läsarens perspektiv eftersom du inte kan kommunicera med känslor på samma sätt. När vi läst detta började vi prata om hur vi själva lagt märke till att skriftspråket ibland kan missuppfattas i exempelvis sms, chatt och andra meddelanden då man inte ser varandra och inte vet om varandras känslouttryck på samma sätt som i en talspråkande miljö.

Boken behandlar hur barn upptäcker skriftspråket i naturliga sammanhang. Exempelvis genom att barnen får läsa dagens matsedel och dagens datum eller får skriva sitt namn på en teckning och så vidare. Vi tycker att det är viktigt som pedagog att tänka på att möjliggöra sådana situationer i vardagen. Då får barnen verktygen att fortsätta sitt lärande inom skriftspråket. Vi har sett ett bra exempel på detta ute på en av våra VFU-platser. Innan lunch ställer barnen upp sig på led för att gå till matsalen. Barnet som står längst fram i kön får läsa vad det blir för mat på matsedeln. Vi tycker att det är viktigt som pedagog att tänka på att alla barn kanske inte kommit lika långt i läs- och skrivutvecklingen. Därför bör man vara observant här och hjälpa de barn som har svårigheter så att han eller hon inte känner sig utpekad.

Våra tankar om boken:

Kursuppgift 2: Talspråkiga miljön

Jag och min kurskamrat Jessica observerade den talspråkiga miljön på en förskola i Göteborg. På avdelningen vi observerade var det en jämn fördelning mellan pojkar och flickor. Ungefär hälften av barnen hade ett annat modersmål än svenska. Vi observerade två tillfällen, en gång under en samling och under en påklädningssituation.

Samling

Samlingen var inte som en vanlig samling den dagen eftersom ett av barnen fyllde år. När samlingen börjar och födelsedagsbarnet Jonas sätter sig på födelsedagstronen.
Pedagogen Stina pratar med Jonas om hans nya ålder och han får berätta för resten av gruppen hur gammal han har blivit. Alla barnen och pedagogerna sjunger sedan för honom och efter firandet av Jonas övergår samlingen till det normala.

Stina pratar med barnen om vilken dag det är och räknar upp alla veckans dagar samtidigt som hon pekar på veckodagarnas namn.

Stina frågar de olika barnen om de är här idag och de som är det får går fram till ”samlingstavlan” och sätta upp en bild på sig själv. Handlingen upprepas med flera barn fram tills det blir Jonas tur. När Jonas är på väg att sätta upp sitt kort säger Anton: Han får sätta upp sitt kort var han vill! Stina håller upp handflatan mot Anton utan att se på honom vilket medför att han tystnar.
Stina frågar: Kan någon räkna alla barnen?

Jonna som skrek högst får räkna barnen vilket hon gör genom att gå runt i ringen och nuddar vid alla barns huvud medan hon räknar. Jonna svarar att det är nio barn på avdelningen idag, Stina kommenterar att Jonna har fel och Jonna får gå och sätta sig igen.

Stina ber en utav pojkarna, Calle, att räkna om barnen. Han får fram summan 12 och han får beröm och ett stort leende från Stina för att han räknat rätt. Stina ber Jonna att sätta upp siffran tolv på ”samlingstavlan”. Stina ber Calle räkna hur många barn som inte är på avdelningen idag. Han räknar till tolv och får sedan sätta upp siffrorna på tavlan.

Stina berättar sedan vad som ska hända under dagen och sedan avslutar hon samlingen.

Kurslitteratur och reflektioner – samling

Under samlingen ser vi tecken på ett formbundet samspel där barnens utrymme för eget initiativ hämmas, bland annat då pedagogen Stina håller upp handflatan för att tysta ett utav barnens idéer. (Johansson & Pramling Samuelsson, 2007) Detta gör ju också att barnets möjligheter till att uttrycka sig i tal är begränsade.

Efter observationen av samlingen funderade vi över hur pedagogerna förhöll sig till genus. Den enda gången vi såg en skillnad göras mellan könen var då pedagogen Stina lät Jonna räkna barnen och bara sa åt henne att hon hade fel och fick därmed sätta sig. Sedan när Carl fick räkna barnen igen och fick fram rätt summa barn fick han beröm av pedagogen i tal- och kroppsspråk. Det står i läroplanen att ”inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.” (Skolverket, 2010, s.6) Vi tolkade händelsen som att pedagogen utsatte Jonna för en kränkande behandling genom att säga att hon räknade fel inför hela barngruppen, det syntes tydligt att Jonna skämdes och hon satt sedan tyst under resten av samlingen. Vi kan spekulera kring om det här var en diskriminering på grund av kön då pojken fick beröm och ett stort leende då han gjorde rätt medan flickan bara fick höra att hon hade fel. Vi såg ingen skillnad i pedagogernas förhållningssätt gentemot barn med olika bakgrund, detta tror vi beror på att halva barngruppen samt en personal hade annat modersmål än svenska.

Under samlingen informerade pedagogen Stina barnen om saker som rörde alla i barngruppen som exempelvis dagens händelser. Ämnet är bra att ta upp för att barnen ska bli intresserade och för att starta ett samtal med barnen och därmed stimulera deras språkutveckling. (Eriksen Hagtvet, 2006)

Påklädning

Innan barnen får gå och klä på sig påminner pedagogen Linnea att de inte ska glömma att kissa och att ta på sig regnkläder och stövlar. Hon frågar varje barn om de vill gå ut.

Barnen får sina regnkläder efter att de tagit på sig sina overaller själva utav Linnea.

Barnet Matilda tar ner ett par skor från hyllan men hon hinner bara precis ta ner dem innan Linnea frågar henne om det är hennes skor. Matilda inser att hon tagit fel och skakar på huvudet. Linnea frågar Matilda om hon inte har nya stövlar med bamse på. Matilda svarar ja och plockar sedan ner rätt stövlar.

Gustav frågar vikarien Mimmi: Kan du hjälpa mig? (Gustav pekar på overallbyxorna.)

Mimmi säger åt Gustav att han ska försöka själv, Gustav blir uppmuntrad och Mimmi beskriver hur han kan lösa problemet. När han är nära på att ge upp hjälper Mimmi honom med den sista biten.

Jonas vill ha sina regnkläder från Linnea utan att ha tagit på sig sin overall innan. Linnea förklarar då för honom att han måste ha sin overall på under eftersom det är så kallt ute. Jonas står bara kvar och väntar på sina regnkläder, sedan säger han: Jag har ingen overall med mig.

Då frågar Linnea Josef om Jonas kan få låna ett par termobyxor utav honom.

Josef säger efter en lång stunds betänketid: Okej då.

Innan alla barn går ut för att leka på gården samtalar Linnea lite med ett barn om gårdagens händelser.

Kurslitteratur och reflektioner - påklädning

I läroplan står det att barn lär sig genom konkreta upplevelser som vi kan se när Matilda tar ner fel stövlar (Skolverket, 2010). Pedagogen påpekar felet och beskriver Matildas nya stövlar, genom den klara beskrivningen kan Matilda plocka ner rätt stövlar från hyllan. Matilda lyssnade aktivt och visade på att hon förstod beskrivningen av skon (Eriksen Hagtvet, 2006). När Gustav får hjälp av Mimmi pågår en ”här-och-nu”-dialog. Mimmi visar att hon vill hjälpa honom och är en aktiv lyssnare på hans förklaring av problemet. Gustav känner sig sedd och uppmuntras att använda sig av sitt språk för att förklara mer utförligt vad det är han behöver hjälp med (Eriksen Hagtvet, 2006).

Referenslista

-          Eriksen Hagtvet, Bente (2006) Språkstimulering. Aktiviteter och åtgärder i förskoleåldern. Stockholm: Natur och kultur.

-          Johansson, E., & Pramling Samuelsson, I. (2007) Att lära är nästan som att leka. Stockholm: Liber.

-          Skolverket (2010) Läroplan för förskolan. Lpfö 98. Reviderad 2010.

Basgrupp 6B: Sara Forsberg, Nathalie Gyllenhammar, Jessica Hagström och Rebecca Jönsson.


Vi har undersökt barns erfarenheter och förståelse av symboliska system samt hur vi som framtida pedagoger uppfattar dem inne i en leksaksbutik i centrala Göteborg. 

För att kunna ta ett barns perspektiv och få reda på hur barn tänker kring symboliska system frågade vi en mamma och hennes son (6 år gammal) innan de gick in i leksaksbutiken om det var okej att vi observerade pojken.  

Leksaksbutiken

Det första vi lade märke till inne i butiken var uppdelningen av leksaker, alltså ”tjej- och killsidan”. Det fanns en plats där leksaker till tjejer var uppställda, där var huvudfärgen på allting rosa. På platsen där leksakerna till killar var uppställda gick färgerna i mörkare färger såsom svart, grönt och blått.

Något annat vi lade märke till var att de dyraste leksakerna stod i barns höjd medan de billigare stod högre upp. Se bilderna nedan.

Killavdelningen                                                    Tjejavdelningen

 Dyra leksaker i barnens höjd.

   
”Bakugan” på killavdelningen.                                   ”Top model” på tjejavdelningen.

Vi observerade hur pojken betedde sig i butiken. Han sprang förbi tjejavdelningen utan att ens titta åt det hållet och raka vägen till killavdelningen. Där stannade han till vid leksakerna ”Bakugan” och ”Beyblades” vilket vi senare fick reda på utav personalen var det var de mest sålda leksakerna på killavdelningen i deras butik. Då började vi fundera lite kring hur dagens populärkultur påverkar barns utveckling i skrivande och läsande. Genom att barn leker med leksaker såsom till exempel ”Beyblades” så tränas deras förmåga i att kommunicera bland annat då de behöver diskutera regler kring spelet. ”Språk lärs i samspel med andra”(Eva Johansson, 2005, s.221). Carina Fast (2008) menar att samspelet i leken med leksaker bidrar till läs- och skriftspråksutveckling.

På tjejavdelningen var den mest populära märket ”Top model” som förekom på olika saker såsom hårborstar, pennor, block och så vidare. Här kan vi tydligt se att leksakerna är mer inriktade till läsande och skrivande.

I leksaksaffären hittade vi skyltar (se bilden ovan) där det stod ”Magic prices” och då började vi genast fundera över vem skyltarna egentligen är till för. För det första var texten på engelska vilket försvårar läsandet för svenska barn, för det andra var texten i små bokstäver och vad vi fått erfara på våra praktikplatser så börjar de flesta barn skriva med stora bokstäver vilket kan göra dessa skyltar svårläsliga. Därför tycker vi att det verkar som att skyltarna först och främst riktas till föräldrarna. Vi tror att det symboliska systemet i form av färgglada stjärnor i skyltarna drar till sig barnens uppmärksamhet. Skyltens budskap är riktad till föräldrarna men utseendemässigt till barnen.

Något annat vi lade märke till inne i leksaksbutiken var att det fanns många olika symboler som representerade olika leksaker. Enligt Carina Fast (2008) så känner barn igen olika typer av symboler och logotyper fast att de inte kan läsa dem. Liberg (2005) menar att detta är en typ av situationsläsande där barn känner igen en text och kan dra en slutsats om vad som står på produkten. Barnet känner igen färgen, logotypen och kan koppla till tidigare erfarenheter och situationer där dem sett texten.  

Referenslista:

-          Fast, Carina (2008). Literacy: i familj, förskola och skolaH.Lund: Studentlitteratur. 168 s.

-          Johansson, Eva (2003). Möten för lärande. Pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan. Forskning i fokus 6. Stockholm: Skolverket. (Kommunikativa möten s.199-226)

-          Liberg, Caroline (2005). Hur barn lär sig skriva och läsa. Lund: Studentlitteratur. S.212.

Inledning

Boken är skriven av Bente Eriksen Hagtvet som jobbar på Oslos universitet som professor vid institutet för specialpedagogik. Hennes forskningsområden är barns språkutveckling, lek och skrivsvårigheter hos barn samt kommunikation. Den här boken är framförallt framtagen som en handbok för olika människor som jobbar med barn i förskoleåldern.

Eriksen Hagtvet skriver om fyra nyckelområden som hon ser som fyra slags hörnstenar av språkstimulering i förskoleåldern. Hon kallar dem följande:

-          Allmän språkfärdighet

I det första kapitlet behandlar hon framförallt tre punkter som jag tyckte var intressanta. Först och främst den såkallade ”här-och-nu” dialogen, sedan något hon kallar begreppsstimulering och till sist gruppsamtal.

1. ”Här-och-nu” dialogen:

”Här-och-nu” dialogen handlar om att man som pedagog ska se till att ge barnen ordentligt med tid till kommunikation och att man ska lyssna och ge barnen ordentliga svar. Man kan gärna göra detta i form av det som Eriksen Hagtvet tipsar om och kallar ”mini–medarbetarsamtal” som går ut på att man lägger in tid för samtal i planeringen. Man sätter sig ner och pratar med ett barn om hur det är på förskolan, det liknar lite av det som kallas utvecklingssamtal i skolan fast på en enklare nivå.

Tyvärr menar Eriksen Hagtvet att dagens förskolpersonal tyvärr lägger allt för lite tid på kommunikation men det enskilda barnet just nu.

Jag måste säga att jag håller med. Att som pedagog kunna sitta ensam med ett barn och prata om saker och ting verkar bli allt svårare. Man får allt mer plikter på sig och uppgifter att utföra och därmed minskar tiden för kommunikation, detta har jag sett mycket tydligt på min VFU-plats. För dessa samtal är ju faktiskt något som främjar språk- samt läs&skrivutvecklingen.

2. Begreppsstimulering:

När Eriksen Hagtvet skriver om begreppsstimulering säger hon att barn lär sig nya begrepp genom att vuxna förklarar dem och genom erfarenheter de har med sig.

3. Gruppsamtal

Här belyser och pekar Eriksen Hagtvet hur viktigt det är att göra det bästa av olika gruppsamtal man har på förskolan. Det vanligaste sammanhanget man har ett gruppsamtal i är på samlingen, vilket de flesta förskolor har. Hon menar på att det är mycket viktigt att fokusera på gruppens lärande här och inte på det individuella lärandet.

Jag tycker om hennes åsikter i den här frågan. Jag har på min VFU sett hur mycket barn påverkas av dessa sorters gruppsamtal. Att få lära i grupp och prata med varandra om vad de upplever hjälper dem mycket i utvecklingen till att få ett starkare språk.

-          Situationsoberoende språk

I det här kapitlet behandlar Eriksen Hagtvet bland annat något som hon kallar ”där-och-då”-samtalen vilket jag tyckte var intressant att läsa om. ”Där-och-då”-samtal innebär att man har samtal kring olika upplevelser man vart med om för att se hur olika barn upplevt samma händelse. Alla barn tolkar nämligen händelser de varit med om på olika sätt, även om de har upplevt samma sak. Här ska man som pedagog se till att alla barn får sin chans att delge lite av det de har upplevt.

Detta ser jag som något mycket viktigt för att man som pedagog skall kunna lära barnen i barngruppen olika saker. Om man får förståelse för att alla barn kan tolka olika situationer på olika sätt så innebär det förhoppningsvis också att barnen lär sig på olika sätt och därmed kan man anpassa sitt beteende efter detta.

Något annat Eriksen Hagtvet skriver om är att man kan använda språket på tre olika sätt, på ett kommenterande, berättande och på ett framställande sätt.

Det kommenterande sättet betyder helt enkelt att man kommenterar en händelse från en konkret situation. Det berättande språket innebär att man berättar om ett antal händelser (åtminstone två) som har den vanliga strukturen och uppbyggnaden som en berättelse har, det vill säga en början, ett motiv, handling och en avslutning med poäng. Den sista sortens språk, den framställande, innebär att barn kan uttrycka sig så bra att de kan ge förklaringar till saker och argumentera för sina åsikter.

-          Språklig medvetenhet

Begreppet språklig medvetenhet innebär att barnen är medvetna om att det finns olika språkljud (fonem). Barn som använder sig av rim och ramsor är exempelvis medvetna om detta. För att ett barn ska bli duktig på att läsa och skriva så är det viktigt att han/hon har utvecklat en god språklig medvetenhet. Ett barn som har språklig medvetenhet är också duktig på att tala om språket.

Detta har jag själv sett vissa små bitar utav hos de äldre barnen på förskolan jag praktiserar på. Men jag tycker att det känns som att det kommer mer när de börjar närma sig sju år.

-          Erfarenheter av läsning och skrivning

I det här kapitlet behandlar Eriksen Hagtvet bland annat hur man kan se på läsning och skrivning i ett historiskt perspektiv. Till en början med började barn i Sverige att lära sig att läsa genom att gå igenom religiösa texter om och om igen. Dock blev inte skrivning ett undervisningsämne i skolan förrän så sent som i slutet av 1800-talet. Nu idag är det ganska vanligt att barn lär sig att läsa genom att ”skriva in sig i läsningen”. Barnen lär sig alltså skrivandet före läsandet.

Sedan fortsätter Eriksen Hagtvet att berätta om hur barn påbörjar sitt läsande och skrivande och hur den processen går till. Hon skriver bland annat om jag-föränkringen som är vanligt förekommande i det tidiga skrivandet där barnen fokuserar sin text på sig själva. De vill exempelvis skriva sitt namn och/eller saker om sig själv. Ofta tillsammans med bilder.

Eriksen Hagtvet diskuterar även ännu en sak som jag valt som den sista del jag ska ta upp i min sammanfattning av boken. Det hon pratar om är datorns roll i barnens upptäckande av läsandet och skriftspråket. Datorn har många fördelar när det gäller att motivera och utveckla barnens skriftspråk. Det finns hundratals undervisningsprogram man kan använda sig av och uppmärksamheten hos barnen riktas aldrig åt att de kanske skriver fula bokstäver utan istället vad det är de skriver.

Mina funderingar är då.. Hur mycket ska man låta barnen att använda sig av datorn? Jag menar, det är ju viktigt att de även lär sig att skriva för hand. Personligen tycker jag att man ska försöka dela upp det i hälften hälften eftersom både och är väldigt viktigt. Datorn kommer barnen att använda sig mycket av i sitt liv men det kommer skriftspråket för hand kommer ändå leva sig kvar ganska länge till enligt min mening, även om den kanske används i en mindre utsträckning.

Frågor:

-          Hur får man som pedagog tid för ”här-och-nu” dialogen i praktiken?

-          Tror du att barnens skrivning för hand hämmas om barnen växer upp med både dator och penna som skrivredskap?

// Sara

”Hur barn lär sig att läsa och skriva”

Den senaste veckan har jag läst en bok som heter ”Hur barn lär sig att läsa och skriva” vilken är en av de böcker som ingår i kursen ”Barns kommunikation och skriftspråkande” som jag läser just nu. Boken är skriven av Caroline Liberg som är professor i utbildningsvetenskap där hon inriktat sig mot läs- och lärprocesser hos barn och unga. Det fanns mycket intressant att läsa om och här i texten nedan tar jag upp lite utav det jag tyckte var intressant.

Forskning kring läs- och skrivinlärande hos barn

Det finns mycket forskning kring tidigt läs- och skrivinlärande hos barn. Då man började forska om läs- och skrivinlärning var det största fokuset på läsning och dessa studier gjordes framförallt inom det pedagogiska och psykologiska spannet. Man var intresserad av att ta reda på hur det enskilda barnet lär sig att läsa och hur barnet sedan fortsätter sitt läsande.

I slutet på 1960-talet så började en ny forskningsgren växa fram som behandlade hur barn lär sig att läsa och skriva och man blev mer intresserad av både läsandet och skrivandet. Metalingvistik kom en del att kallas och här studerade man hur barn talar om språket. Man hade nämligen börjat se ett sammanhang med att de barn som hade problem med att tala om språket också började få svårigheter med läsande och skrivande när de började skolan. (s.17) Man började även se att barn kan lära sig att läsa och skriva mycket tidigt i livet vilket var något helt nytt och skiljde sig från den tidiga pedagogiska och psykologiska forskningen. Man pekade på att skriftspråkande och talspråkande var beroende utav språkliga aktiviteter. Barnen behöver alltså tala med varandra och vuxna för att stödja varandras utveckling. (s.18)

Framåt 1990-talet började några till forskningsperspektiv växa fram inom läs- och skrivinlärning. Dessa kallades sociokognitivt perspektiv och sociokulturellt perspektiv. Båda dessa perspektiv har utvecklats från tidigare forskning därefter vidgat synen på läs- och skrivinlärning. Man ser inte längre bara på de sociala bitarna i form av att barnen behöver tala med varandra och vuxna för att utveckla läs- och skrivinlärningen utan det handlar också om de kulturella och sociala sammanhang som barnen befinner sig i. (s.20)

Olika typer av läsande och skrivande och deras funktioner

Det finns två typer av läsande och skrivande:

Den första typen av läsande handlar om ljudningsteknik, hur man uttalar och får ur sig ordet och kallas grammatiskt läsande och skrivande. Man blir tilldelad ett visst antal grammatiska regler som man skall förhålla sig till och lär sig därefter läsandet korrekt. Den här typen av läsinlärning kan medföra att barn redan börja läsa och skriva i förskoleålder men då vanligen med hjälp utav sina föräldrar. (s.25-27)

Den andra typen av läsande har och göra med hur man ibland flyter in i en text och läsandet går jättebra. Det läsande där man blir inbjuden till en värld som man nästan sjunker in i. Då man på något sätt nästan är ett med boken. Detta kallas effektivt läsande och skrivande.

Du kan aldrig klara dig på att endast använda dig av det effektiva läsandet. Du behöver även regler att förhålla dig till för att kunna skriva, vilka du får utav grammatiken. Du måste alltså ha en del av båda för att klara att läsa och skriva väl. (kapitel 3)

Att komma igång med läsandet och skrivandet (kapitel 4)

För att barn ska vilja lära sig läsa och skriva så krävs det att det skapas ett intresse hos dem. Detta kan exempelvis börja utvecklas då man läser sagor ihop, förälder och barn. Det beror helt och hållet på vad man som barn möter i vardagen. När man som förälder då läser en bok för ett barn så är det viktigt att diskutera det som händer och sker i boken. Man kan också prata om bilderna inuti och om hur boken ser ut.

Effektivt läsande och skrivande

Det finns olika stadier barn kommer in i när de börjar röra sig i läsandet och skrivandets värld.

Jag ska kort förklara dessa här nedan.

Begränsat effektivt läsande och skrivande

Det här stadiet kan delas in i tre olika sorters läsande och skrivande.

-          Preläsande och preskrivande är den sorten som först kommer upp då barn börjar läsa sig att läsa och skriva. De läser och skriver inte på riktigt, men beter sig ändå som en person som kan läsa och skriva gör. De tittar i böcker och bläddrar i dem som om att de förstår dem och de ritar tecken som de vill ska likna bokstäver och säger att de skriver. De använder sig utav penna och papper och alla andra redskap en utvecklad läsare och skrivare gör.

-          Situationsläsande och situationsskrivande beblandas senare med preläsandet och preskrivandet. Det innebär att barnet nu kan dra slutsatser om vad som står i texten, även om han/hon ännu inte egentligen kan läsa det. Barnet kan förstå vad det står på olika etiketter och skyltar då de även kan memorera själva skylten eller etiketten. Barnet kan exempelvis förstå vad det står på STOP-skylten eftersom han/hon har lärt sig att mamma alltid ska stanna bilen där. Ibland kan det dock hända att barnen har fel med vad de tror sig läsa på skylten/etiketten eftersom de har uppfattat den fel.

-          Helordsläsande och helordsskrivande i tidig form innebär att barnet inte längre är beroende av sammanhanget texten kommer i utan att barnet nu känner till texten. Ord läses och skrivs som en enda helhet och delas inte upp i bokstäver. Det vanligaste att barnen kan läsa och skriva när de kommit så här långt är vänners och familjemedlemmars namn.

Grammatiskt läsande och skrivande

Den andra fasen eller stadiet barnet kommer in i är då barnen börjar använda bokstäverna efter grammatiska regler. Barnet börjar ställa frågor om språket i böcker och börjar träna på hur orden låter när man uttalar dem.

Utvecklat effektivt läsande och skrivande

Efter att barnet utvecklat ett mer grammatiskt läsande och skrivande går det över till att bli ett utvecklat effektivt läsande och skrivande vilket innebär att barnet kan läsa ett längre stycke text utan att behöva stanna upp speciellt mycket eller staka sig vid en massa ord. Det går bättre och bättre ju mer barnet läser och skriver.

Tankar och funderingar kring boken

De frågor som har kommit upp kring boken har framförallt handlat om hur personer jag känner uppfattar hur de har lärt sig att läsa och skriva. Så jag skulle nog vilja ställa frågorna: "Hur upplevde du det grammatiska läsandet och skrivandet? Hade du svårt för det?" och "Hur upplevde du det effektiva läsandet och skrivandet? Tyckte du att det var svårt?"